Nattliga tankar

Idag märkte jag att mitt konto (inte sparkontot) var så gott som tomt. Nu när jag har väldigt lite pengar kommer jag att ha en jobbig känsla ända tills jag får tillbaka pengar från skatten. Ändå känns det ganska skönt, för nu kan jag inte impulsköpa onödiga saker - vilket jag i och för sig sällan gör - men det får mig ändå att fundera på vilket idiotiskt system vi har.

Har du inga pengar blir det svårt. Väldigt svårt. Du blir bestraffad för att du inte har något jobb. Det spelar ingen roll hur god människa du är - så länge du är arbetslös så blir du bestraffad. Du får inte lösa ditt eget problem och ge dig ut i skogen och bygga dig en hydda och försörja dig på vad naturen har att erbjuda för där kan staten inte hålla koll på dig. Jag läste något som var mycket bra formulerat på en sida jag håller varmt om hjärtat:

"Vi hatar snuten eftersom vi av dem påminns att vi inte är tillräckligt betrodda för att få leva våra liv efter eget huvud. De påminner oss om att vi inte tillåts driva bort nazister från våra egna torg. Vi påminns om att vi inte längre har möjlighet att själva lösa våra konflikter och skapa vår egen rättvisa utan att gå via överhetens rättsmaskineri.

Vi hatar snuten eftersom de precis som oss angriper symptomen på ett samhälle som tappar masken på grund av sin egen brist på jämlikhet. De påminner oss om att inte ens de som säger sig har makten har makt nog att lösa de konflikter som vi ställs inför i samhället.

Det vi hatar i snuten är makthavarnas våldsmonopol och vår egen maktlöshet inför samhällets intryck på oss. Vi läser dagligen om vad som händer i samhället utan att ha möjlighet att på ett substantiellt sätt påverka. Vi påminns om vår maktlöshet och hur mycket vi egentligen är beroende av överheten. Genom snutens agerande cementeras den hierarkiska ordning som vårt samhälle baseras på. Snuten är piskan som håller oss i led, men handen som svingar den är statens hegemoniska maktmonopol."
- vse media

Jag önskar av hela mitt hjärta och hela min själ att jag en morgon kommer vakna upp till ett samhälle där staten inte längre existerar. Alltså ingen som bestämmer över någon, ingen som säger vad som är bäst för mig, ingen som kräver mig på pengar för att jag ska få leva ett värdigt liv och ingen som är mer värd än någon annan. Några pengar kommer inte ens finnas kvar, utan varje människa tar sitt ansvar i samhället och hjälps åt för att alla ska ha det så bra som möjligt. Det finns inte länge något "vi och dem". Det finns bara vi. Vi lever tillsammans, vi lär av varandra och freden kommer alltid bestå.

amor y anarquia