Tillbaka till livet

Jag blev nyligen färdigutbildad som CNC-operatör och om två veckor så börjar jag jobba. Men tills dess är jag helt fri (ledig, alltså). Det var under min arbetslösa period jag bloggade som mest. Det var en härlig period. Jag älskar att vara arbetslös och kunna ägna mig åt vad jag vill, men så kan man tyvärr inte ha det om man vill bo schysst och äta bra. På tal om att bo schysst har jag och min flickvän precis flyttat in i en vacker etage-tvåa. Ganska stor och rymlig.

Just nu sitter jag och äter min frukost bestående av knäckebröd och en blåbärssmoothie av blåbären vi plockade igår. I köket står även ett surdegsbröd på jäsning. Jag provar det här receptet. Håll tummarna att det blir bra.

Jag och två tjejkompisar har bestämt oss för att springa Tjurruset i år. Dock är det tråkigt att de har olika startgrupper för kvinnor och män. Jag har mailat och frågat och jag får starta men tjejerna, men då kommer jag inte få något resultat registrerat. Jag funderar på om jag ska anmäla mig som tjej eftersom mitt namn ändå är unisex.

Ingen interaktivitet med läsarna i det här inlägget, bara en liten update!

Jag ska springa ett maraton 2012

Ja, nu har jag bestämt mig. Jag ska springa Stockholm Maraton (som de stavar med h för att de är så internationella, men det tänker inte jag göra) 2012. Jag har knappt sprungit på hela vintern förutom lite barfotauppvärmningar (med strumpor) på löpbanden på gymmet 5-10 minuter per gång. Nästa vecka börjar ska jag börja träningen. Inte bara för att klara ett maraton utan för att klara ett maraton bra!

Jag tror jag hoppar över springcross som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Kanske blir en halvmara någonstans istället?

Resan till Stockholm Maraton har jag startat en blogg om. Den är på engelska så att folket på veganfitness.net också ska kunna förstå den. Och så är det ju bra att använda engelskan så att man inte blir sämre och sämre med åren.

Här har ni den: http://ombahmarathon.blogspot.com. Det blir nog mer aktivitet där än här, men jag ska försöka hålla mig till ämnet på den och skriva om annat här.

...

Men... Vad dumt egentligen. Eller, äh. Det får bli så. Vill både ha svensk och engelsk blogg. Berättar nog lite om höjdpunkterna från träningen här och mer detaljerat där!

Nästa lopp!

Den 7 maj är det ett lopp i Stockholm som heter SpringCross. Där kan man välja mellan distanserna 6 km och 12 km. De män och kvinnor som springer 12 km under 60 respektive 70 minuter får en guldmedalj medan de andra får silver. Mitt mål är självklart att få en guldmedalj.

Jag provade min nyinköpta Nike+ idag och den gav mig tiden 24:14 på 5.22 km och jag snittade över 12 km/h. Håller jag det så borde det ju gå galant!

Tjurruset

Igår så bar det av till mitt första lopp - Tjurruset! Tyvärr var det ingen som kunde följa med, så det blev inte så mycket bilder på mig. Jag kände mig "miljöbovig" och tog bilen till Botkyrka Motorstadion. När jag började närma mig så fastnade jag plötsligt i en bilkö. Efter en halvtimme av krypkörning började frustrationen och stressen komma... Skulle jag hinna komma fram eller kommer jag missa det och stå där som ett fån som kom för sent? Plötsligt märkte jag att en man klev ut ur bilen framför för att springa till kanten av vägen och kissa. Han hade en nummerlapp på bröstet! "Vad skönt att jag inte är ensam löpare i denna domerdagskö tänkte jag". En liten stund senare märkte jag att fler och fler löpare behövde kissa (jag med, men jag var ju ensam i bilen så jag fick hålla mig) och då kände jag ett lugn.

Väl framme (30 minuter efter sista starten) fick jag en jättebra parkering och till min lättnad skulle en grupp precis starta. Vi var inte många i den gruppen - kanske 50-60 styckna. Alla hade nog kommit sent.

Banan började med små upp -och nerförsbackar på en crossbana som inte var allt för jobbiga. Senare bar det av in i skogen då det blev lite värre stentäckta backar. Redan vid start kände jag mig uttorkad så vätskekontrollen som var vid 2 km var perfekt! De första hindren gick att undvika relativt väl. Det första djävulshindret jag mötte var vatten upp till midjan i 10 meter. Det tog ett tag innan känseln kom tillbaka efter det.

De första 5 kilometerna gick bra - det var sen de jävliga hindren kom. Gyttja, sankmark, lera och smuts. Jag fastnade i två gyttjegropar men lyckades ta mig ur till slut. Det allra värsta måste ha varit sankmarken som säkert var över 500 meter! De allra flesta valde att gå igenom det eftersom att det var svårt att springa i det. Jag varvade med att springa och gå eftersom att jag ville ur det så fort som möjligt för att rädda mina iskalla fötter.

Väl i mål, där de ropade upp mitt namn och att jag kom från Vegan Runners (pepp!), fick jag min medalj och en påse med vatten, baconchips, sesamkakor och halstabletter. Händerna var, trotts att jag hade handskar, stelfrusna och utan känsel. Det kändes omöjligt att få av mig jackan eftersom att jag inte kunde greppa dragkedjan. Till slut gick det och resan bar av hemåt.

Min tid blev 1:18:33. Inget lopp att sätta ett personbästa på! Jag gör gärna om det nästa år. Någon som är på?

Snygg som få när man kommer in i mål!

Mina vita skor.

En bra start på dagen

Idag gick jag upp ca. 06:20, drack aminosyror, tog på mig löparkläderna och sprang i 20 minuter. Sedan blev det frukost med macka (kunde valt något bättre), proteinshake, juice och multivitamintablett. På vägen hem (från Emma) handlade jag bananer och bönor på ica och fick bananerna för 5:- bara för att de var mogna. Alldeles nyss körde jag ett yogapass och nu är det dags för en smoothie! Vädret kan man inte klaga på heller.

18 dagar kvar...

Nu är det 18 dagar kvar till jag ska springa Tjurruset. Känner mig inte direkt i form för det eftersom att varje gång jag har kommit igång med träningen har jag lyckats bli förkyld. Nu är jag nästan helt frisk och har börjat träna ordentligt igen. Jag tänker inte springa lika långa sträckor utan satsar mer på korta sträckor flera gånger i veckan. Samtidigt så proppar jag i mig multivitamintabletter, aminosyror, protein, fett och kolhydrater (natural stuff, förstås) för att förbygga sjukdom. Att bli sjuk igen har jag verkligen inte tid med. Heja heja!

Kompis?

Någon som har lust att hänga med ut i spåret någon dag? Det är ju så trevligt att ha någon att prata med när man springer!

Svettig dag!

Solen steker som bara den! Jag laddade upp i morse med massor med frukt till frukost och så gjorde jag en energidryck med vatten, agave-nektar och lite salt som jag tog med mig på mitt äventyr. Jag bestämde mig för att cykla och bada. Lite småkallt i vattnet men simmade man hela tiden gick det bra. Efter badet cyklade jag vidare och körde lite MTB i skogarna jag passerade för att sedan komma fram till mitt kära terrängspår. Där sprang jag ett varv (5 km). Terrängen har nästan vuxit igen nu när sommaren har kommit så det gäller att veta var man ska!

Mitt åk. Sadeln är lite lägre än vanligt på bilden eftersom att det är skönare när man kör i skogen så att man får behålla sina juveler.

Det är så roligt att det finns oändligt med MTB-spår i skogarna. Egentligen är det väl stigar som folk och djur har gått upp, men de fungerar lika bra att cykla på. Är du sugen på att prova något tokigt (förutsatt att du har en cykel som klarar det) så sväng av på en stig in i skogen när du är på väg någonstans. Ofta så hittar man genvägar som är mycket roligare än den vanliga vägen.

Barfotalöpning

Ikväll har jag kört lite barfotalöpning. Barfotalöpning har under det senaste året hyllats i tidningar och på nätet för dess skonsamma påverkan på kroppen. I vintras sprang jag ganska mycket barfota (strumpor) på löpband på gymmet. Jag började lätt med 5-10 minuter åt gången ända tills jag en dag fick för mig att springa 5 km... Dagen efter var fötterna alldeles förstörda och jag kunde inte springa på en månad.

När jag springer asfalt springer jag hellre barfota eftersom att den springtekniken är skonsammare mot det hårda underlaget. Idag sprang jag drygt 10 minuter på den blöta och lite kalla asfalten genom bostadsområden. En äldre dam gav mig ett leende och två flickor i 10 års åldern skrattade åt mig (även fast de också var barfota). Det började göra lite ont i fotsulorna den sista biten så jag sprang i vattenpölarna för att domna dem lite, haha.

Personligen tycker jag att barfotalöpningen är bra för att den tränar upp muskler vanlig löpning glömmer och det gör det möjligt för mig att springa på asfalt som jag annars undviker.

Träningslog 2010-06-08 + Anarkistmusik

Sprang en mil på Björnön idag. Riktigt nice väder och naturen där gör det hela ännu bättre! Efter 7,5 km kom jag till en badplats och bestämde mig för att ta en paus och doppa mig en snabbis. Kallt men skönt. Det jag inte tänkte på var att fötterna blir ju jättesandiga efter doppet så jag fick stå och soltorka i en kvart. Men det var värt det. När jag kom i "mål" stannade klockan på 1 timme och 22 minuter (med badet inräknat).

Att tänka på till nästa gång:
Ta inte med mobilen (även fast det är ett bra redskap att ta tid med och fota sig själv när man springer). Det är bara tungt i byxorna, speciellt när de är blöta.

Alltså dagens träning:
1 mil skogsspårslöpning
Ska nog riva av ett yogapass senare också.

Fett pepp efter 2 km

Dags att dela av sig av lite schysst musik igen! Den här låten handlar om anarkism. Den är så härlig! Tog en video med lyrics också eftersom att ibland kan det vara svårt att höra vad de sjunger.

Min första mil

Som jag lovade igår så sprang jag min första mil idag! Det blev två varv i terrängen. Jag sprang non-stop förutom en liten liten kisspaus. Det märks att mina fötter inte riktigt är vana vid att springa för nu har jag en fet vattenblåsa på varje fot. Som om det inte vore nog med det så är en visdomstand på väg fram också...

Men det var värt det! Nu kan jag stolt säga att jag kan springa en mil! Den här gången tog jag faktiskt tid också. Tiden blev 1:00:25. Nästa gång ska jag minsann klara det under en timme!