Food, inc.

Jag var på biblioteket och lånade Food, inc. idag. En dokumentärfilm som, precis som namnet antyder, handlar om matindustrin och dess hemskheter. Den är främst inriktad på den amerikanska industrin, men det är nog ingen slående skillnad världen över. Den var ganska obehaglig att se och avskyn till makthavarna frodas.

Eftersom att det är en dokumentärfilm känns det okej att "spoila" slutet.

Filmen avslutas med text om att makten ligger i konsumentens händer. Att man ska köpa ekologiskt, närproducerat osv. Främjande av konsumentmakt helt enkelt. Dock tror jag inte helt på konsumentmakt. Faktum är att när man ser filmen så märker man att det inte fungerar. Människor med låga eller obefintliga inkomster och för stora familjer kan inte välja märke när de handlar. De ekologiska varorna finns endast till för folk som har det lite bättre ställt och överlag verkar det som att ju mer pengar man har desto mindre intressen har man att göra sig av med dem på dyr ekomat istället för billig "vanlig" mat. Med det här menar jag inte att jag tycker att det ekologiska sortimentet är dumt, och visst, det ökar och blir lite billigare, men man känner sig ganska maktlös när man köper sina ekobananer medan BP pumpar sönder jorden på olja.



Food, inc. berättar även om Monsantos försök att erövra alla frön i hela världen. Jag hade bara hört lite om dem tidigare så det var skönt (eller kanske inte...) att få lite mer info. Dock vet jag för lite om dem för att kunna skriva något bra här. Det jag kan säga att de är inte speciellt omtyckta. Jämför deras fina gröna hemsida med en google-bildsökning.

Pillershoppning

Igår fick jag lite piller på posten! Efter att ha känt mig lite trött ett tag tänkte jag vara på den säkra sidan och fylla kroppen med lite saker som annars kan vara svåra att få tag på.

Den ena sorten är veganska DHA-piller som annars brukar finnas i fiskolja men som istället är gjorda på algolja. Både bättre för djuren och för en själv eftersom man inte får med massa tungmetaller i den vegetabiliska kapseln.

De andra pillren var rena multivitaminpiller som är specialutformade för veganer. De innehåller allt man behöver för att vara på topp! Dessutom är "vegan" inristat på varje piller.


På tal om det här med tillskott så är det vanligt att folk tycker att det verkar bökigt med piller varje dag och jag har varit en av dem. Jag har alltid tänkt att det är bättre att få i sig allt via ordentlig mat, men tyvärr blir det svårare för var dag eftersom åkermarkerna vi odlar på med allt mer utarmade.

En medlem på vegan.nu skrev en intressant sak om tillskott som jag gärna vill dela med mig av och som man kan använda i argumentationer för och emot tillskott:

"Folk som inte tar tillskott är antingen självdestruktiva eller dumma i huvudet och folk som uppmanar andra att inte ta tillskott är en direkt fara för sin omgivning.

[...]

"Alla" tar tillskott i och med att det sker en berikning av vardagslivsmedel (komjölk är berikad med D-vitamin, i vissa länder berikas mjöl med folsyra för att minska risken för ryggmärgsskador hos barn osv). Som köttätare tänker man mindre på det eftersom man inte måste ta en tablett på morgonen eller kvällen.

Som vegan äter man lite annorlunda. Man slipper en del skit som köttätare får i sig men man får lägga till sånt de får utan att tänka på det. Antingen får man dricka berikad sojamjölk eller havremjölk, eller så får man ta en tablett, det är inte svårare än så. Om alla var veganer skulle man förmodligen berika vardagsgrejer på ett annat sätt så folk slapp tänka på det själva men nu är det inte så tyvärr."

Surdegsbröd och uteliv

Surdegsbröd, alltså... Det är verkligen svårt. Jag har provat att försöka få ihop något schysst bröd med hjälp av en surdegsgrund några gånger, men det går verkligen inte bra. Med tanke på hur lång tid det tar att göra själva degen blir man inte så pepp att prova mera när man har misslyckats flera gånger. Tror jag ger upp min dröm om att alltid ha nybakt surdegsbröd hemma. Jag vill ju trots allt hålla mig borta från mjukbröd...

Jag kom nyss hem från att ha spenderat några timmar på en pub i stan. Jag fick en bubblig alkoholfri drink. Det var kul.

Tillbaka till livet

Jag blev nyligen färdigutbildad som CNC-operatör och om två veckor så börjar jag jobba. Men tills dess är jag helt fri (ledig, alltså). Det var under min arbetslösa period jag bloggade som mest. Det var en härlig period. Jag älskar att vara arbetslös och kunna ägna mig åt vad jag vill, men så kan man tyvärr inte ha det om man vill bo schysst och äta bra. På tal om att bo schysst har jag och min flickvän precis flyttat in i en vacker etage-tvåa. Ganska stor och rymlig.

Just nu sitter jag och äter min frukost bestående av knäckebröd och en blåbärssmoothie av blåbären vi plockade igår. I köket står även ett surdegsbröd på jäsning. Jag provar det här receptet. Håll tummarna att det blir bra.

Jag och två tjejkompisar har bestämt oss för att springa Tjurruset i år. Dock är det tråkigt att de har olika startgrupper för kvinnor och män. Jag har mailat och frågat och jag får starta men tjejerna, men då kommer jag inte få något resultat registrerat. Jag funderar på om jag ska anmäla mig som tjej eftersom mitt namn ändå är unisex.

Ingen interaktivitet med läsarna i det här inlägget, bara en liten update!

Streetart och djup musik

http://open.spotify.com/album/3u28UCCIHg4HHXLbuBUdxQ

Jag ska springa ett maraton 2012

Ja, nu har jag bestämt mig. Jag ska springa Stockholm Maraton (som de stavar med h för att de är så internationella, men det tänker inte jag göra) 2012. Jag har knappt sprungit på hela vintern förutom lite barfotauppvärmningar (med strumpor) på löpbanden på gymmet 5-10 minuter per gång. Nästa vecka börjar ska jag börja träningen. Inte bara för att klara ett maraton utan för att klara ett maraton bra!

Jag tror jag hoppar över springcross som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Kanske blir en halvmara någonstans istället?

Resan till Stockholm Maraton har jag startat en blogg om. Den är på engelska så att folket på veganfitness.net också ska kunna förstå den. Och så är det ju bra att använda engelskan så att man inte blir sämre och sämre med åren.

Här har ni den: http://ombahmarathon.blogspot.com. Det blir nog mer aktivitet där än här, men jag ska försöka hålla mig till ämnet på den och skriva om annat här.

...

Men... Vad dumt egentligen. Eller, äh. Det får bli så. Vill både ha svensk och engelsk blogg. Berättar nog lite om höjdpunkterna från träningen här och mer detaljerat där!

Snart rinner bägaren över...

Varje år kommer det mer och mer idiotiska lagförslag och kapitalismen växer och växer. Orättvisorna ökar och ökar, rasismen blir vanligare och vanligare.

Under de senaste åren har det varit oroligheter i en del länder. Grekland, Thailand, och nu senast Tunisien. Folket har fått nog. Snart rinner bägaren över. Bränn upp alla pengar och starta om.

Anarki innebär inte bara maskerade människor som kastar sten

Story of stuff

Medan jag ändå är igång och bloggar, vilket har blivit väldigt sällsynt, så vill jag passa på med ett länktips! Story of stuff är ett projekt som en amerikansk flerbarnsmamma har dragit igång. Hon gör videos som handlar om hur sakerna man köper egentligen tillverkas. Inga jobbiga biler, inga jobbiga ord utan enkla tecknade bilder mot en vit bakgrund som gör det hur enkelt som helst att förstå. Dock är allt på engelska och ingen text, men det klarar nog de flesta av. Klicka bara på bilden så kommer du dit:

Alltid det svarta fåret

Jag känner mig alltid mer eller mindre som det svarta fåret. Det behöver inte vara något negativt så länge andra accepterar det. Just nu har jag börjat plugga till CNC-operatör. Skolan är i en stor verkstads-/lagerlokal där det bara jobbar män och de flesta har kagge. Sterotypen alltså. Jag känner deras fundersamma blickar när jag går omkring i en indienskjorta med sköna färger.

Ibland tänker jag att jag kanske aldrig kommer passa in i den här industrin när egentligen blir jag bara förblindad av stereotypen. Jag är en väldigt anpassningsbar person och funkar med de flesta människor, men ändå känns det som att jag ofta ses som den där konstiga eller extrema.


Det är inte många människor som står mig nära (ni nära vet vilka ni är!). I perioder kan jag få många kompisar. Dock kommer jag dem aldrig nära... Kanske är det för att jag är svår? Men jag tycker att jag är ganska enkel, kanske för enkel? Det är nog ganska klart med var jag står i många frågor, politiska som sociala, och jag dömer och kritiserar inte folk som tycker annorlunda (kanske lite i huvudet, men vem gör inte det?). Min känslobank är inte alls komplicerad heller, men jag tror att folk kan tro att den är det...

Jag vet egentligen inte vad jag vill med det här inlägget. Jag ville bara skriva lite. Jag kommer alltid vara den nyktra på fester med alkohol och droger, den med veganmat i matlådan, den färgglada bland de mörka, den mörka bland de färgglada och absolut kommer jag alltid vara den jag är: skitsur på allt men ändå glad som på ett barnkalas*.

*Att vara skitsur är ett bra bränsle för att hålla motivationen uppe. Är man motiverad är man glad. Är man glad är man...